μίασμα, -τος, τό (μιαίνω), chiefly in trag. and late writers; [in LXX: Lev.7:8, 18, (פִּגּוּל), Jer.32:34 (שִׁקּוּץ), Eze.33:31 (בֶּצַע), Jdth.9:2, 4 13:16, 1Ma.13:50 * ;] a stain, defilement: pl., 2Pe.2:20.† (AS)
STRONG'S WORD STUDY
G3393 — μίασμα
miasma · defilement · Greek