στρεβλόω, -ῶ (στρέφω), [in LXX: 2Ki.22:27 (פָּתַל hithp.), 3Ma.4:14, 4Ma.9:17 4Mac 12:4 4Mac 12:11 4Mac 15:14 * ;] to twist, torture. Metaphorical (cf. 2Ki, l.with), to twist or pervert language: 2Pe.3:16.† (AS)
STRONG'S WORD STUDY
G4761 — στρεβλόω
strebloō · to distort · Greek