ΠΡΟΣΦΩΝΈΩ: προσ-φωνέω, -ῶ, [ [in LXX: I Es 2:21 6:6, 22, II Mac 15:15*;] ] 1. . to address, call to; in cl., c. acc. pers., c. dupl. acc. (cf. II Mac 15:15); absol. (Hom., Od., v, 159, al.): Ac 21:40. In late writers, c. dat. pers.: Mt 11:16, Lk 7:32 13:12 23:20, Ac 22:2.
2. . to call by name, summon: c. acc. (as in cl.), Lk 6:13.†