ΟἸΚΟΝΟΜΊΑ: οἰκονομία, -ας, ἡ [ (< οἰκονομέω), [in LXX: Is 22:19, 21 (מַצָּב, מֶמְשָׁלָה)*;] ] 1. . prop. (Plat., Arist.), the office of οἰκονόμος, stewardship: Lk 16:2-4.
2. . In later writers (Plut., al.; v. AR on Eph 1:10; MM, xviii), generally, administration, dispensation: I Co 9:17, Eph 1:10 3:2, 9, Col 1:25, I Ti 1:4.†